2011-10-25
Kulturbudget utan vilja och vision
Otaliga äro de konduktörer på Uppsalapendeln som under årens lopp fått höra smakprover på kommande pjäser på Uppsala stadsteater. Och andra resanden också förstås. Skådespelare som jobbar med texten på väg till jobbet. Sitter där själv nu och memorerar text till nästa premiär – så viskande det går, men texten får lättare fäste om man uttalar orden och inte bara tänker. Stönar över att det för mig blir svårare med åren att få in texten, visst gick det väl lättare förr?
Man kan också vila ögonen på den framrusande naturen som står i sin fulla höstskrud och stöna vidare över ytterligare en statlig kulturbudget som inte visar på någon aktivitet, vilja eller vision. Den blev igen en bekräftelse på den passivitet som kännetecknat de senaste årens kulturpolitik. Anslagsposterna räknas inte upp med kostnadsutvecklingen, vilket gör att den smygande urholkningen av scenkonstens resurser fortsätter år efter år.
Jag saknar de positiva nyheter som krävs för att stärka och utveckla scenkonsten, filmen och andra kulturyttringar. Och som skulle visa på en statlig kulturpolitik som tar de professionellt yrkesverksamma på allvar.
Att som kulturminister hänvisa till stora nedskärningar av kulturanslagen i andra länder och stolt lyfta fram att den svenska kulturbudgeten ökar med 0,1 procent säger det mesta om ambitionsnivån.
Nästa stön gäller den häpnadsväckande nyheten att den pensionsutredning för teater-, dans- och musikinstitutionerna som kom för drygt två år sedan är förpassad till papperskorgen. Sedan mitten av 90-talet har Teaterförbundet tillsammans med branschen i övrigt uppvaktat kulturministrar av olika politisk färg om nödvändigheten av att anpassa pensionssystemet till förändringarna i det allmänna pensionssystemet. Samt att det är nödvändigt att anpassa utifrån att scenkonstområdet blivit en frilansarbetsmarknad. Nu kräver vi att kulturministern omedelbart ska kalla parterna till ett krismöte för att hitta en lösning. Något annat gives icke!
Oron ökar nu också för vad som sker med de pågående filmavtalsförhandlingarna. Vi väntar på en avsiktsförklaring som ska visa att fler parter deltar för att bredda finansieringen, och garanterar en utveckling för värdefull svensk film. Att förhandlingarna tycks ha gått i stå är väl ett bevis för att det nuvarande systemet spelat ut sin roll. Och att de förslag som Teaterförbundet lyft fram, att staten ska ha huvudansvaret för filmpolitiken, är nödvändiga att pröva.
Upphovsrättsfrågan är viktig för våra medlemmar och en allt större del av försörjningen. Att regeringen lägger förslag om att 100 miljoner kronor ur den så kallade rundradiofonden ska gå till att lösa upphovsrättsfrågorna när det gäller arkiven på SvT och SR och UR är mycket positivt. Både vi och publiken önskar att tidigare inspelade verk ska finnas tillgängliga.
När höstlöven börjar falla på rälsen, brukar det bli stopp på Uppsalapendeln. Mer tid då för textläsning och kanske mindre stön – jag är en obotlig optimist, men nu tyckas en sträng vinter vänta.
Anna Carlson
Ordförande
Denna text publiceras också som ledare i tidningen Akt.
Tillbaka